Skriet från vildmarken

Det kändes som att yla till månens sken.

Bara att ingenting hördes.

Lungorna räckte inte till.

Hjärtat kvävde skriet.

Skriet från vildmarken.

Vargen sökte efter sin frände

i skogens mörka djup.

Så långt ögat nådde.

Men det räckte inte till.

Hjärtat ville inte känna

den ville stanna,

I sin trygga vrå.

Försiktiga steg bland mossan

men vargen kom ingenvart.

Benen ville inte bära längre.

Hjärtat hade stannat där.

Vargens tjut ekade nu

Sökandes efter sin frände

från mörka sidan av månen.

Bara stjärnorna tindrade till svar

en tröst i mörkret:

Aldrig ensam,

Alltid älskad

Skriet från vildmarken.