Bakom torpet den röda
en lada av timmer står
lite grå och ängslig
precis som gumman
som dit varje dag går.
Klabbe efter klabbe
hon staplar på
med yxan hon hugger
trots att benen vill ej hålla gå
Hösten smyger runt knuten
En brasa gumman har tänt
högra benet är bruten
hon glömde att stänga dörren
och nu står den på glänt.
Du kyliga vind från Norden
håll dig borta från denna gummas vrå
så att hon ej blir sänkt under jorden
med sina frusna tår.
Klabbe efter klabbe
nu brinner där
i spisen som hon tänt
Låt glöden värma gummans kropp
och låt i fönstren av denna röda torp
lysa värme, glädje och livets hopp.
