Han tände stjärnorna om kvällen
i flickans vaksamma ögon.
Han fick henne alltid att le
blygsamt kärleksfulla smil.
Han höll henne alltid varsamt
i sina varma händer.
Hon var månskenet om nätterna
vakandes över honom.
Hon viskade alltid hur fin han var
i hans alltid lyssnande öron.
Hon smekte alltid hans våta kind
och kysste bort det onda.
För tillsammans
vandrade de på natthimlen
och nynnade
på hjärtats sonata,
kärlekens melodi.
Hon & Han.
