Monday, February 25, 2013

Dimmigt Rosa - En kärleksaffär

Livet var inte dimmigt rosa.
Nyanser av azurblått och saffrans gult
spygrönt kallade dom det vid järnaffären.
Kylskåpspoesi med ölstänk på
En gammal ostbit som hade gått ut 2009.
Kläderna hade brustit i sömmarna
och behån gav inte den stöd som hon behövde.
Golvet var smutsigt
han hade inte kommit hem den natten.
Hon undrar var han var?
Telefonräkningen spökade hennes annars rofyllda sinne.
Taklampan gick sönder i förrgår.
Hon värmer upp en bit pizza i mikrovågsugnen,
känner att hon borde ta en dusch
var det 4 eller 5 dagar sen sist?
minnet började ge vika.
Grått och mulet ute
och med slasken kommer våren
Hon kliar sig på armen
äter
för att sedan måla den närliggande väggen i azurblått och saffransgult.
Klockan är fem.
Han hade fortfarande inte kommit hem.
Hon undrar var han är?
Raskt tar hon på sig tofflorna och morgonrocken.
Hämtar posten från en överfull postlåda.
Räkningar
Reklam
Ett avskedsbrev
han var i Rhodos
med henne.
Med blöta tofflor gick hon in,
öppnade en flaska vin
och firade 
ett kapitel som slutade
dimmigt rosa.







Sunday, February 24, 2013

Gränslandet

Vinden blåste in genom fönstret
spjälgardinen fladdrade sakta.
Ute gick solen ner i dom mest underbara färger
det skar till i hjärtat av längtan.
En bil passerade
och dess lyktor fick mig att återvända till vardagen.
Stunden var borta,
en stund av tystnad och ro.
Fjärrkontrollen till tv'n hade ramlat på golvet
batterierna låg utspridda på mattan
ironiskt, tänkte jag
de känner sig precis som jag.
Utlämnade, nakna och ensamma.
Jag plockar upp batterierna, sätter dom på sin plats.
Ett avsnitt till, sen skall jag sova.
Ett avsnitt till
så är jag inte så ensam längre.
Mörkret föll och hjärtat blödde.
Vinden vaggade mig stilla.
Månljuset smekte min kind
Gränslandet, här kommer jag.
Ge mig tystnad och ro.

Saturday, February 23, 2013

Änkans glömska

Den gamla grannfrun var ensam
hon stod och klöv ved trots slaskvädret
spisen var kall och räkningarna obetalda.
Hennes rödrutiga tröja, numer urtvättad och blek
den var hennes käraste ägodel
som hon fått av sin make.
Doften av tall spred sig i hennes kök
när hon tände en brasa i kaminen.
Han skulle ut och segla, hade han sagt.
Borta en timme eller så, hade han sagt.
Kaffet kokar hon i sin kaffepanna
för hon visste
att det godaste kaffet som finns
får man när kaffet kokat över några gånger.
Hon sätter sig med sin kopp vid köksbordet.
Grannfrun tittar ut
och funderar var maken håller hus
det var 46 år senare.
Kaffet hade kallnat.
Ålderdomens höst hade anlänt.



Thursday, February 21, 2013

En finsk tango

Sorgen kan ibland falla över mig
skölja mig likt regnet som piskar marken
en asfalt så grå och kall
Jag minns när vi kysstes
hur våra tungor dansade en finsk tango
och den glöd som sprakade
flammade nu upp i en magnifik eld
kanske är vi pyromaner i hjärtat
bränner upp varandra med passion
men helt ärligt älskling
så har jag inget emot att dö så.
Vi står framför huset som är i brand
du håller min hand
och jag din.
Jag har aldrig varit kall sen dess,
sedan den dagen, då dina gröna ögon såg på mig
och i mitt hjärta
finns du.
Låt regnet falla
låt den skölja över asfalten den svarta
för du finns hos mig
och jag kan äntligen dansa
en finsk tango
med dig.

Sunday, February 17, 2013

Kapitel 8.

Hon tittade upp från boken
slet sig ifrån orden ett tag
Magen gjorde ont
och hon fick svårt att andas
ute satt kråkorna på ellinjen
kolsvarta och vackra
dom sjöng en sorglig melodi
och Juliet vände bort blicken
Bussen hade stannat
mitt i vildmarken
för punka, sånnt händer också.
Kvarsittande på sin bänk dammade hon  av sin jacka
den hade fått stå kvar för länge.
Blicken riktades åter till boken
boken, som aldrig tar slut
en tår föll efter kapitel fyra
hon hade hoppat över fem och sju
dom väckte för många smärtsamma minnen.
Molnen hade skingrat sig
och en solstråle trängde sig genom trädtopparna
Granen brevid lyste upp likt ett eldklot
och lovade guld och rikedomar.
Busschauffören klev på
och sade att vägen är gropig och lång
men sätt på er säkerhetsbälten tillbaka
och för Guds skull, håll i er.
Svajar bussen åt ena hållet - luta er mot det andra.
Bussen startar igen
och motorljudet vaggar henne till sömns.
Kapitel 8.


Saturday, February 16, 2013

Kapitel fyra.

Där vid den italienska kusten går solen aldrig ner.
Väggarna är tegelstensröda
och påminner mig om oxblod när jag vandrar
på de steniga och sandiga trottaren.
Juliet är mitt namn.
Varje dag är likt en såpopera
ena dramatiska händelsen efter den andra
aldrig tystnad, lugn och ro.
Som mygg i den varma natten surrar de
och jag springer ifrån med snabba steg
blodsugare av den värsta slagen.
Gatlyktorna kastar en skugga
och jag hoppar in mörkret
ihopp om att inte bli hittad
Jag känner ögonen som följer mig
och försöker skaka bort känslan
känslan av att vara förföljd.
Det surrar i skuggorna bakom knuten.
Blicken faller på sargade händer
och illvilja bubblar till ytan,
Ilskan tar överhand
och plötsligt står jag i gatlampans sken
beredd på att slå tillbaka
redo för strid med adrenalinet som pumpar
da-da-dunk
da-da-dunk
da-da-dunk
Jag hör hjärtat klappa snabbare.
Surret upphör
ögonen är borta
och jag känner hur krampaktigt jag hållit händerna knutna
små små strimlor av blod sipprar fram till nagelbanden
-naglarna har märkt min kropp
Jag vandrar rakryggad och orädd vidare till nästa gata
där var Romeo håller hus.



Wednesday, February 13, 2013

Ingen solskenshistoria.

Det känns som att glida
nerför ett rivjärn
på den grova sidan.
Jag mår illa och klamrar mig fast
i ryggstödet av soffan.
Det känns som att segla
på ett hav av spikar
och ett muller ovanför.
Det dånar, tjuter
är aldrig stilla
tankarna i mitt glob.
Jag är som ett ägg
snäppet överkokt och grå
så jag lägger mig tillbaka igen
på soffan som lyser i nyanser av tjutande blå.
Tystnad om jag får be
Maestro skall trolla nu
bort med måendet det dåliga
snart
snart
riktigt snart
så börjar föreställningen.
Jag lovar att stiga upp,
då det onda gömt sig i sitt vrå.


Återfödelse

Jag önskar jag kunde lägga mig
i ett hål i marken.
Slå rot långt bland sten och mull
stanna i tystnaden
Jordskalv som ekar likt rockkonserten på 80-talet.
Gödsel som är bättre än ett kallt glas mjölk på morgonen.
Ett hem för natten.
Jag önskar jag fann dig
där bland maskar och kryp
jag skulle växa för att komma dig närmare.
Vi kunde värma varann
för under ytan är det kallt.
Jag önskar att vi en dag skulle grävas fram
studeras och granskas
dissekeras och slukas
för att efter en lång färd 
åter bli ett med naturen,
för att kunna återfödas,
så jag kunde vara med dig 
i all jordslig evighet.


Tuesday, February 12, 2013

Fågelskrämman


Fågelskrämman
Fönstret var alltid stängt på andra sidan gatan.
Människor utanför passerade och lade aldrig märke till
fågelskrämman vid postlådan.
Brevbäraren skulle gå i pension nästa maj
Grannfruns småkusin hade skiljt sig från sin make.
På andra sidan gatan hände det alltid något makabert.
Ibland kände sig fågelskrämman bortglömd.
Med sina små stråfingrar höll hon hårt om sin postlåda.
Hon fick aldrig något i sin låda förutom de sedvanliga reklambladen,
men det var ändå något,
bättre än ingenting.
Vinter blev till vår
och den sista snön smälte bort från fågelskrämmans filthatt.
Människor utanför passerade och lade inte märke till
att fågelskrämman låg nu stilla på marken.
Brevbäraren lyfte upp fågelskrämman,
satte ett brev i postlådan,
och trallade glatt vidare.
Det var maj.



Monday, February 11, 2013

I en mjukare värld.

copyright by author

Jag är rosig om kinderna
vinterkölden kom i förrgår.
Gatorna är oplogade
men det gör ingenting
för jag vandrar barfota ändå.
Känseln tappade jag för längesen,
tio kvarter bakåt.
Det gör ingenting,
för jag vägrar titta tillbaka.
Värmen finns att hittas
framåt.
Vinden sjunger för mig
och snöflingorna smakar fortfarande lika 
som då man var liten
Jag är en bit av sommar och glädje
som trallar mig i livet framåt.

Saturday, February 9, 2013

Kapitel två.

Där i stolen satt hon
den moderna Rapunzel med sitt svallande hår
Längtan och drömmar
självförverkligande av sitt slag
ja
där satt hon
och släppte ut sitt långa hår
Metallen smekte varje strå
likt en älskares ömma ord
i solens sken
värmen väcktes inombords
och håret föll
den ena strån efter den andra
Hon väntar på en grande finale
och blir inte besviken
Igår Rapunzel
idag en helt ny människa
Med sitt nya jag
reflekterandes i spegeln
stiger hon upp ur stolen
Betalar
och går ut
tiotusen ångestar lättare
Detta är hennes kapitel två.


Monday, February 4, 2013

Nordan vind

En liten dikt jag skrev igår kväll.


Nordan vind

För jag är det närmaste himlen du kommer att nå
det närmaste kärlek du kommer att få
Likt nordan vinden bär jag dig med,
till det okända landet du längtar så åt.
Trots den kyliga fasaden,
smeker jag dig ömt,
för du är det närmaste helvetes eld jag kommer,
så nära som jag drömt.
Vagga mig stilla,
viska mig tyst,
en dikt om kärlekens kraft att hela
denna brustna människas sargade själ 
i mörkrets dystra nyanser.
Håll om mig hårt då havet stormar
då dimman tätnar åt.
Jag lovar dig att aldrig lämna,
aldrig vackla i stormen som piskar.
Jag ger dig allt
lite till
mera ändå
tills du blåser liv i nordan vind
som tar dig hem ändå.



Friday, February 1, 2013

Drive in



Vi satt där
i den vinterkalla bilen
stjärnorna tittade fram
billyktorna bländade oss med sin glans.
Det var som hollywood
för för den fattige,
walk of fame
för den som inte visste bättre.
Glasen immade åter
av all skratt.
Jag ritade ett hjärta,
för världen bör ses
genom ett hjärta av glas
- en mur mellan dig och mig,
så att elden inte bränner mig levande.
Doften av avgas stillar mitt sinne.
Mitt i all denna tumult
hör jag skratten eka runtomkring
och jag dras tillbaka till verkligheten
från en avlägsen, sorgsen plats
nostalgi
för under dina kläder
finns värme, kärlek
och en historia
som all kyla i världen
inte kan komma åt.
Det är i den vinterkalla bilen
som den riktiga resan börjar
vartsomhelst
närsomhelst
hursomhelst.
Vi kör mot friheten
ingenting är omöjligt
för de
som tittar på världen
genom hjärtan av glas.