Nordan vind

En liten dikt jag skrev igår kväll.

Nordan vind

För jag är det närmaste himlen du kommer att nå

det närmaste kärlek du kommer att få

Likt nordan vinden bär jag dig med,

till det okända landet du längtar så åt.

Trots den kyliga fasaden,

smeker jag dig ömt,

för du är det närmaste helvetes eld jag kommer,

så nära som jag drömt.

Vagga mig stilla,

viska mig tyst,

en dikt om kärlekens kraft att hela

denna brustna människas sargade själ 
i mörkrets dystra nyanser.

Håll om mig hårt då havet stormar

då dimman tätnar åt.

Jag lovar dig att aldrig lämna,

aldrig vackla i stormen som piskar.

Jag ger dig allt

lite till

mera ändå

tills du blåser liv i nordan vind

som tar dig hem ändå.