Vi satt där
i den vinterkalla
bilen
stjärnorna tittade
fram
billyktorna bländade
oss med sin glans.
Det var som hollywood
för för den fattige,
walk of fame
för den som inte
visste bättre.
Glasen immade åter
av all skratt.
Jag ritade ett hjärta,
för världen bör ses
genom ett hjärta av
glas
- en mur mellan dig
och mig,
så att elden inte
bränner mig levande.
Doften av avgas
stillar mitt sinne.
Mitt i all denna
tumult
hör jag skratten eka
runtomkring
och jag dras tillbaka
till verkligheten
från en avlägsen,
sorgsen plats
nostalgi
för under dina kläder
finns värme, kärlek
och en historia
som all kyla i
världen
inte kan komma åt.
Det är i den
vinterkalla bilen
som den riktiga resan
börjar
vartsomhelst
närsomhelst
hursomhelst.
Vi kör mot friheten
ingenting är omöjligt
för de
som tittar på världen
genom hjärtan av
glas.
No comments:
Post a Comment