Fågelskrämman

Fågelskrämman

Fönstret var alltid stängt på andra sidan gatan.

Människor utanför passerade och lade aldrig märke till

fågelskrämman vid postlådan.

Brevbäraren skulle gå i pension nästa maj

Grannfruns småkusin hade skiljt sig från sin make.

På andra sidan gatan hände det alltid något makabert.

Ibland kände sig fågelskrämman bortglömd.

Med sina små stråfingrar höll hon hårt om sin postlåda.

Hon fick aldrig något i sin låda förutom de sedvanliga reklambladen,

men det var ändå något,

bättre än ingenting.

Vinter blev till vår

och den sista snön smälte bort från fågelskrämmans filthatt.

Människor utanför passerade och lade inte märke till

att fågelskrämman låg nu stilla på marken.

Brevbäraren lyfte upp fågelskrämman,

satte ett brev i postlådan,

och trallade glatt vidare.

Det var maj.