Änkans glömska

Den gamla grannfrun var ensam

hon stod och klöv ved trots slaskvädret

spisen var kall och räkningarna obetalda.

Hennes rödrutiga tröja, numer urtvättad och blek

den var hennes käraste ägodel

som hon fått av sin make.

Doften av tall spred sig i hennes kök

när hon tände en brasa i kaminen.

Han skulle ut och segla, hade han sagt.

Borta en timme eller så, hade han sagt.

Kaffet kokar hon i sin kaffepanna

för hon visste

att det godaste kaffet som finns

får man när kaffet kokat över några gånger.

Hon sätter sig med sin kopp vid köksbordet.

Grannfrun tittar ut

och funderar var maken håller hus

det var 46 år senare.

Kaffet hade kallnat.

Ålderdomens höst hade anlänt.