Där vilar gumman

Gumman hade åldrats
tiotusen och ett
hon bävade för varje nalkande dag
likt giljotinmannen.

Trött var gumman
i kropp och själ
vindarnas små pustar
bär på hennes ack och ve'n.

I skogens lund
bland buskar och snår
vill hon lägga sig ned
och slumra.

Där var endast träden vakar,
där sover hon
för alltid mer.