Sommarminne

I en skrud av vitt

med virkad spetslinning

plockade hon prästkragar

i buketter på tjugofem.

Sommarsolen gassade

och hennes hår glittrade i guld.

Hennes ansikte speglade de levande såsom de döda

ett brett leende med ena ögat slutet

såsom farmor brukade göra.

Där ute på ängen går hon med änglar

och i änglars vakt är flickan ständigt.

Intet ont kan hända

som hjärtat inte klarar av

när flickan i skrud av vitt

plockar prästkragar

i buketter på tjugofem

de som farmor i himlen skall få.

Strålar av värme som sprider sig ömt

i hjärtat var allt det goda gror.

Farmors flicka på sommarängen  barfota går,

- ja hon går bland änglar.

Med prästkragar, i buketter på tjugofem.

Älskar.

Älskar inte,

Älskar.

såsom farmor brukade göra.

Finlands gröna guld

På sina äldre dagar ville hon se

hur det kändes att flyga högt

ovanför trädtopparna

någonstans bland molnen.

Skogen doftade av naturens grönska

och gumman andades in djupt.

En solstråle smög sig genom fönstret

och värmde hennes knäppta händer.

Gungstolen gungade i takt med moraklockan

och de små fåglarna kvittrade utanför.

En suck av längtan undslapp hennes läppar

som nu var en nyans av blått

från tjugotalets rosenröda.

Sakta,sakta vaggar gungstolen henne till sömns

och i drömmarnas land flyger hon nu

över Finlands gröna guld.

Där, någonstans bland molnen

flyger hon äntligen fri.

Det är aldrig försent att drömma.