I en skrud av vitt
med virkad spetslinning
plockade hon prästkragar
i buketter på tjugofem.
Sommarsolen gassade
och hennes hår glittrade i guld.
Hennes ansikte speglade de levande såsom de döda
ett brett leende med ena ögat slutet
såsom farmor brukade göra.
Där ute på ängen går hon med änglar
och i änglars vakt är flickan ständigt.
Intet ont kan hända
som hjärtat inte klarar av
när flickan i skrud av vitt
plockar prästkragar
i buketter på tjugofem
de som farmor i himlen skall få.
Strålar av värme som sprider sig ömt
i hjärtat var allt det goda gror.
Farmors flicka på sommarängen barfota går,
- ja hon går bland änglar.
Med prästkragar, i buketter på tjugofem.
Älskar.
Älskar inte,
Älskar.
såsom farmor brukade göra.
No comments:
Post a Comment