Gummans ungdom

Gumman satt på sin kökspall

färgen hade flagnat.

Tjugo år tidigare

var den grön.

Grön, som skogens mäktiga granar

som dess höga tallar

som mossan på marken.

Gumman var sällan närvarande

hon levde i nuet som var då,

då det fanns spring i bena

och luften var smaksatt med skratt och kärlek.

Träden vinade framför henne

susen förde henne tillbaka

till ungdomens magiska tid,

då allt det gröna blomstrade

och ögonen gnistrade

likt ytan av sjön brevid hemmanet.

Så grönt,

så vackert

-nuet som var då.
Gumman satt på sin kökspall även då,
i ungdomens gröna dagar.