Bland maskrosor och minfält

I en liten vrå i min värld

var det är inte så kallt

att tårna fryser

där lever minnen kvar

sena sommarkvällar

glittrande ögon

och fantastiska solnedgång

det jag lovat

att aldrig glömma

färgerna

i alla dess former

från det ena till det andra

i purpur

lyste ditt leende

och överröstade

allt i sorlet

och i mina ögon

fanns

finns

bara du

I en liten vrå i min värld

håller jag så hårt om dig

att jag ibland glömmer att andas

jag kryper tätt intill

tryggar mig om

att du finns kvar

här hos mig

Ibland gör det ont

för så ska kärlek göra

kärlek måste göra ont ibland

likt en taggtråd som fastnat

någonstans mellan

hjärtat och strupen

det skall riva

som ett rivjärn

bara för att vi skall kunna

se färgerna klarare igen

nyanser av purpur

smeker mig tröstande

för kärlek skall vara

en blandning

av maskrosor

och taggtrådar

och där någonstans

där skall vi vandra

hand i hand

på en minfält av prövningar

och där i mitten
var hårt och mjukt möter varann
där

skall jag vända mig till dig

och säga:

Jag älskar dig,
i alla nyanser av purpur.

/ sofie 2o13