Där sitter dom och talar
i mitt inre inbillar jag
att det är om mig
jag tittar och möter blickar
vänder mig tillbaka och sörplar mitt kaffe
råkar hälla lite på jackan
som lyser i indigo
det gör inget, tänker jag
dom vet inte
vilka stigar
jag vandrat på i mitt liv
vilka berg jag bestigit
överkommit,
rädslor
jag besegrat
så jag dricker mitt kaffe
det finns en skvätt kvar
sedan vänder jag mig om igen
och tittar på dom
vid det andra bordet
ger dom det bredaste leendet
och önskar dom en trevlig dag
kaffekoppet lämnar
och jag öppnar dörren till cafét
där går jag ut,
jag och min fläck.
No comments:
Post a Comment