Det var när det blodröda satinbandet föll på marken
och sanden fyllde tomrummet mellan tårna
då månskenet lyste upp vägen
och dammen hade lagt sig
då fann vi ro
i varandras begärande famnar.
En stund av fullkomlig lycka
och stjärnorna såg på oss vetande
att morgonsolen skulle snart slå i blom
likt rosbusken i vår trädgård
i all sin prakt
Men i just denna stund
då saligheten tagit form
av tätt sammanslingrande människor
jag kysser dig godnatt
och somnar vid morgonkvisten
då tusen och en natt
aldrig är tillräckligt länge nog
för att älska dig.
No comments:
Post a Comment