Vid lyckans hörn

Kanske var det ängen bakom ladan vid lyckans hörn

eller kanske det var

tröskeln mellan att våga och avgrunden

där

där djupdök kvinnan i vitt.

Applåderna ekade i dalen.

Någonstans mellan regnbågen och näckrosorna

viskade han ömt hennes namn.

Orosmolnen tornade sig

och klänningen skiftade i neon

det bruna håret

piskade med sin fläta

alla lejon tillbaka.

Estraden var åter tom,

liljekonvaljerna hade torkat ut,

smultronen hade mormor redan plockat

och kvinnan i vitt

såg näcken komma

med öppna armar

från någonstans mellan regnbågen och näckrosorna

små salta droppar föll nerför hennes kind.

Hon var vid ängen bakom ladan vid lyckans hörn

och där viskade de

ömt varandras namn.