Grande finale

bild lånad från pinterest

Under täckets slöja

har jag tänkt lite grand

på livets slut

och kan man ta sig helskinnad ut?

Vissa väljer den lätta vägen

andra jobbar hårt

bara för att komma i mål

och jag undrar

tvättas själen ren med tvål?

Vem står vid grinden och ler mot en

är det en bluff att man ser ett sken?

När jag kommer når jag himlen då,

eller kanske det är bara så enkelt så..

Att i stundens hetta glömmer jag bort

att livet är alldeles för kort

Borde du röra vid mig lite till

jag vill, jag vill - en gång till

Nå pärleporten

eller fan själv

jag tror jag kommer

för det är en inre skälv

En lavin som rasar

stjärnor som exploderar

en gloria på sne

Jag är inget helgon

men se hur jag ler

För himlen är att glömma sig bort

att tiden vi lever i är så kort

Så öppna mina portar en gång till

jag vill, jag vill - en gång till

För slutet i all sin ära

jag kommer nu, jag är riktigt nära

tvätta min själ ren med tvål

Jag vann loppet

nu är jag i mål.

song copyright: Sofie Lampakka

I en flaska av glas - sång.

bild lånad från pinterest

I en flaska av glas

fann jag dig

du i din egen oas

I bottnets djup

låg du kvar

naken å längtande

efter nästa sup

Faller

gör vi båda två

höjder når vi - vart än vi går

Faller gör vi båda två

du skrubbar dina knän

blodigt rå

Faller gör vi båda två

sämre än såhär

kan två hjärtan ej må

(Faller gör vi båda två)

Ja, jag tror jag dog

i en flaska av glas

i vår alldeles egna fylle oas

I en flaska av glas.

Du rörde vid mig 

och nånting sprack

var det glaset som brast

eller var det i hjärtat det stack?

Ja jag minns lite dåsigt minnen nu

ja jag minns ingeting

förutom du...

Du rörde vid mig

gång på gång

I en flaska av glas

i bottnets djup

drack du av mitt vin så vått och sött

å ditt hjärta var det vackraste ja' mött

Faller

gör vi båda två

höjder når vi - vart än vi går

Faller gör vi båda två

jag skrubbar mitt hjärta

blodigt rå

Faller gör vi båda två

sämre än såhär

kan två hjärtan ej må

(i en flaska av glas.)

song copyright: Sofie Lampakka

en dag hos Venus

bild lånad från: vcrfl.wordpress.com

Slutet på en era.

Tid för frid i landet.

Mars och Venus

äntligen i balans.

Nytt blad i dagboken.

Nytt kapitel

nya mål.

Narcissen har börjat blomma

Våren kommer.

Dragningskraft.

Magnetism och små brasor.

Under täcket kryper Venus

drömmer om en upptäcksfärd

kanske till Mars?

Lilla pärlan smutsig

borde vaxas den med

morgondagens bekymmer
men

lugn och ro

just idag.

Venus är den vackraste
i galaxens svarta täcke.

I mitt Paris.

bild lånad från: weheartit.com

I mitt Paris

rödrutiga fyrkanter

en söndrig fågelbur

ingen pippi kvar

Rosa blommor

soligt fönster

nyfikna människor

garnrester

Festglada grannar

brödsmulor på mattan

perfetto café

diskmedelslödder

I mitt Paris

solnedgång i rött

tända ljus

en trött kvinna

slumrar sött.

I mitt Paris.

Björnbärens år

Daggdroppar,

solskenskyssar

och björnbär under himlen blå.

Spring i bena,

rivsår på knäna

 och hår som skiftar i guld

Hand i hand,

påväg hem,

två trötta som fann varann.

Skriet från vildmarken

Det kändes som att yla till månens sken.

Bara att ingenting hördes.

Lungorna räckte inte till.

Hjärtat kvävde skriet.

Skriet från vildmarken.

Vargen sökte efter sin frände

i skogens mörka djup.

Så långt ögat nådde.

Men det räckte inte till.

Hjärtat ville inte känna

den ville stanna,

I sin trygga vrå.

Försiktiga steg bland mossan

men vargen kom ingenvart.

Benen ville inte bära längre.

Hjärtat hade stannat där.

Vargens tjut ekade nu

Sökandes efter sin frände

från mörka sidan av månen.

Bara stjärnorna tindrade till svar

en tröst i mörkret:

Aldrig ensam,

Alltid älskad

Skriet från vildmarken.

 

Gummans ungdom

Gumman satt på sin kökspall

färgen hade flagnat.

Tjugo år tidigare

var den grön.

Grön, som skogens mäktiga granar

som dess höga tallar

som mossan på marken.

Gumman var sällan närvarande

hon levde i nuet som var då,

då det fanns spring i bena

och luften var smaksatt med skratt och kärlek.

Träden vinade framför henne

susen förde henne tillbaka

till ungdomens magiska tid,

då allt det gröna blomstrade

och ögonen gnistrade

likt ytan av sjön brevid hemmanet.

Så grönt,

så vackert

-nuet som var då.
Gumman satt på sin kökspall även då,
i ungdomens gröna dagar.