Ingen solskenshistoria.

Det känns som att glida

nerför ett rivjärn

på den grova sidan.

Jag mår illa och klamrar mig fast

i ryggstödet av soffan.

Det känns som att segla

på ett hav av spikar

och ett muller ovanför.

Det dånar, tjuter

är aldrig stilla

tankarna i mitt glob.

Jag är som ett ägg

snäppet överkokt och grå

så jag lägger mig tillbaka igen

på soffan som lyser i nyanser av tjutande blå.

Tystnad om jag får be

Maestro skall trolla nu

bort med måendet det dåliga

snart

snart

riktigt snart

så börjar föreställningen.

Jag lovar att stiga upp,

då det onda gömt sig i sitt vrå.

Återfödelse

Jag önskar jag kunde lägga mig

i ett hål i marken.

Slå rot långt bland sten och mull

stanna i tystnaden

Jordskalv som ekar likt rockkonserten på 80-talet.

Gödsel som är bättre än ett kallt glas mjölk på morgonen.

Ett hem för natten.

Jag önskar jag fann dig

där bland maskar och kryp

jag skulle växa för att komma dig närmare.

Vi kunde värma varann

för under ytan är det kallt.

Jag önskar att vi en dag skulle grävas fram

studeras och granskas

dissekeras och slukas

för att efter en lång färd 

åter bli ett med naturen,

för att kunna återfödas,

så jag kunde vara med dig 

i all jordslig evighet.

Fågelskrämman

Fågelskrämman

Fönstret var alltid stängt på andra sidan gatan.

Människor utanför passerade och lade aldrig märke till

fågelskrämman vid postlådan.

Brevbäraren skulle gå i pension nästa maj

Grannfruns småkusin hade skiljt sig från sin make.

På andra sidan gatan hände det alltid något makabert.

Ibland kände sig fågelskrämman bortglömd.

Med sina små stråfingrar höll hon hårt om sin postlåda.

Hon fick aldrig något i sin låda förutom de sedvanliga reklambladen,

men det var ändå något,

bättre än ingenting.

Vinter blev till vår

och den sista snön smälte bort från fågelskrämmans filthatt.

Människor utanför passerade och lade inte märke till

att fågelskrämman låg nu stilla på marken.

Brevbäraren lyfte upp fågelskrämman,

satte ett brev i postlådan,

och trallade glatt vidare.

Det var maj.

I en mjukare värld.

Jag är rosig om kinderna

vinterkölden kom i förrgår.

Gatorna är oplogade

men det gör ingenting

för jag vandrar barfota ändå.

Känseln tappade jag för längesen,

tio kvarter bakåt.

Det gör ingenting,

för jag vägrar titta tillbaka.

Värmen finns att hittas

framåt.

Vinden sjunger för mig

och snöflingorna smakar fortfarande lika 

som då man var liten

Jag är en bit av sommar och glädje

som trallar mig i livet framåt.

Kapitel två.

Där i stolen satt hon

den moderna Rapunzel med sitt svallande hår

Längtan och drömmar

självförverkligande av sitt slag

ja

där satt hon

och släppte ut sitt långa hår

Metallen smekte varje strå

likt en älskares ömma ord

i solens sken

värmen väcktes inombords

och håret föll

den ena strån efter den andra

Hon väntar på en grande finale

och blir inte besviken

Igår Rapunzel

idag en helt ny människa

Med sitt nya jag

reflekterandes i spegeln

stiger hon upp ur stolen

Betalar

och går ut

tiotusen ångestar lättare

Detta är hennes kapitel två.

Nordan vind

En liten dikt jag skrev igår kväll.

Nordan vind

För jag är det närmaste himlen du kommer att nå

det närmaste kärlek du kommer att få

Likt nordan vinden bär jag dig med,

till det okända landet du längtar så åt.

Trots den kyliga fasaden,

smeker jag dig ömt,

för du är det närmaste helvetes eld jag kommer,

så nära som jag drömt.

Vagga mig stilla,

viska mig tyst,

en dikt om kärlekens kraft att hela

denna brustna människas sargade själ 
i mörkrets dystra nyanser.

Håll om mig hårt då havet stormar

då dimman tätnar åt.

Jag lovar dig att aldrig lämna,

aldrig vackla i stormen som piskar.

Jag ger dig allt

lite till

mera ändå

tills du blåser liv i nordan vind

som tar dig hem ändå.

Drive in

Drive in

Vi satt där

i den vinterkalla bilen

stjärnorna tittade fram

billyktorna bländade oss med sin glans.

Det var som hollywood

för för den fattige,

walk of fame

för den som inte visste bättre.

Glasen immade åter

av all skratt.

Jag ritade ett hjärta,

för världen bör ses

genom ett hjärta av glas

- en mur mellan dig och mig,

så att elden inte bränner mig levande.

Doften av avgas stillar mitt sinne.

Mitt i all denna tumult

hör jag skratten eka runtomkring

och jag dras tillbaka till verkligheten

från en avlägsen, sorgsen plats

nostalgi

för under dina kläder

finns värme, kärlek

och en historia

som all kyla i världen

inte kan komma åt.

Det är i den vinterkalla bilen

som den riktiga resan börjar

vartsomhelst

närsomhelst

hursomhelst.

Vi kör mot friheten

ingenting är omöjligt

för de

som tittar på världen

genom hjärtan av glas.