Dimmigt Rosa - En kärleksaffär

Livet var inte dimmigt rosa.

Nyanser av azurblått och saffrans gult

spygrönt kallade dom det vid järnaffären.

Kylskåpspoesi med ölstänk på

En gammal ostbit som hade gått ut 2009.

Kläderna hade brustit i sömmarna

och behån gav inte den stöd som hon behövde.

Golvet var smutsigt

han hade inte kommit hem den natten.

Hon undrar var han var?

Telefonräkningen spökade hennes annars rofyllda sinne.

Taklampan gick sönder i förrgår.

Hon värmer upp en bit pizza i mikrovågsugnen,

känner att hon borde ta en dusch

var det 4 eller 5 dagar sen sist?

minnet började ge vika.

Grått och mulet ute

och med slasken kommer våren

Hon kliar sig på armen

äter

för att sedan måla den närliggande väggen i azurblått och saffransgult.

Klockan är fem.

Han hade fortfarande inte kommit hem.

Hon undrar var han är?

Raskt tar hon på sig tofflorna och morgonrocken.

Hämtar posten från en överfull postlåda.

Räkningar

Reklam

Ett avskedsbrev

han var i Rhodos

med henne.

Med blöta tofflor gick hon in,

öppnade en flaska vin

och firade 

ett kapitel som slutade

dimmigt rosa.

Gränslandet

Vinden blåste in genom fönstret

spjälgardinen fladdrade sakta.

Ute gick solen ner i dom mest underbara färger

det skar till i hjärtat av längtan.

En bil passerade

och dess lyktor fick mig att återvända till vardagen.

Stunden var borta,

en stund av tystnad och ro.

Fjärrkontrollen till tv'n hade ramlat på golvet

batterierna låg utspridda på mattan

ironiskt, tänkte jag

de känner sig precis som jag.

Utlämnade, nakna och ensamma.

Jag plockar upp batterierna, sätter dom på sin plats.

Ett avsnitt till, sen skall jag sova.

Ett avsnitt till

så är jag inte så ensam längre.

Mörkret föll och hjärtat blödde.

Vinden vaggade mig stilla.

Månljuset smekte min kind
Gränslandet, här kommer jag.
Ge mig tystnad och ro.

Änkans glömska

Den gamla grannfrun var ensam

hon stod och klöv ved trots slaskvädret

spisen var kall och räkningarna obetalda.

Hennes rödrutiga tröja, numer urtvättad och blek

den var hennes käraste ägodel

som hon fått av sin make.

Doften av tall spred sig i hennes kök

när hon tände en brasa i kaminen.

Han skulle ut och segla, hade han sagt.

Borta en timme eller så, hade han sagt.

Kaffet kokar hon i sin kaffepanna

för hon visste

att det godaste kaffet som finns

får man när kaffet kokat över några gånger.

Hon sätter sig med sin kopp vid köksbordet.

Grannfrun tittar ut

och funderar var maken håller hus

det var 46 år senare.

Kaffet hade kallnat.

Ålderdomens höst hade anlänt.

En finsk tango

Sorgen kan ibland falla över mig

skölja mig likt regnet som piskar marken

en asfalt så grå och kall

Jag minns när vi kysstes

hur våra tungor dansade en finsk tango

och den glöd som sprakade

flammade nu upp i en magnifik eld

kanske är vi pyromaner i hjärtat

bränner upp varandra med passion

men helt ärligt älskling

så har jag inget emot att dö så.

Vi står framför huset som är i brand

du håller min hand

och jag din.

Jag har aldrig varit kall sen dess,

sedan den dagen, då dina gröna ögon såg på mig

och i mitt hjärta

finns du.

Låt regnet falla

låt den skölja över asfalten den svarta
för du finns hos mig
och jag kan äntligen dansa
en finsk tango
med dig.

Kapitel 8.

Hon tittade upp från boken

slet sig ifrån orden ett tag

Magen gjorde ont

och hon fick svårt att andas

ute satt kråkorna på ellinjen

kolsvarta och vackra

dom sjöng en sorglig melodi

och Juliet vände bort blicken

Bussen hade stannat

mitt i vildmarken

för punka, sånnt händer också.

Kvarsittande på sin bänk dammade hon  av sin jacka

den hade fått stå kvar för länge.

Blicken riktades åter till boken

boken, som aldrig tar slut

en tår föll efter kapitel fyra

hon hade hoppat över fem och sju

dom väckte för många smärtsamma minnen.

Molnen hade skingrat sig

och en solstråle trängde sig genom trädtopparna

Granen brevid lyste upp likt ett eldklot

och lovade guld och rikedomar.

Busschauffören klev på

och sade att vägen är gropig och lång

men sätt på er säkerhetsbälten tillbaka

och för Guds skull, håll i er.

Svajar bussen åt ena hållet - luta er mot det andra.

Bussen startar igen

och motorljudet vaggar henne till sömns.

Kapitel 8.

Kapitel fyra.

Där vid den italienska kusten går solen aldrig ner.

Väggarna är tegelstensröda

och påminner mig om oxblod när jag vandrar

på de steniga och sandiga trottaren.

Juliet är mitt namn.

Varje dag är likt en såpopera

ena dramatiska händelsen efter den andra

aldrig tystnad, lugn och ro.

Som mygg i den varma natten surrar de

och jag springer ifrån med snabba steg

blodsugare av den värsta slagen.

Gatlyktorna kastar en skugga

och jag hoppar in mörkret

ihopp om att inte bli hittad

Jag känner ögonen som följer mig

och försöker skaka bort känslan

känslan av att vara förföljd.

Det surrar i skuggorna bakom knuten.

Blicken faller på sargade händer

och illvilja bubblar till ytan,

Ilskan tar överhand

och plötsligt står jag i gatlampans sken

beredd på att slå tillbaka

redo för strid med adrenalinet som pumpar

da-da-dunk

da-da-dunk

da-da-dunk

Jag hör hjärtat klappa snabbare.

Surret upphör

ögonen är borta

och jag känner hur krampaktigt jag hållit händerna knutna

små små strimlor av blod sipprar fram till nagelbanden

-naglarna har märkt min kropp

Jag vandrar rakryggad och orädd vidare till nästa gata

där var Romeo håller hus.

Ingen solskenshistoria.

Det känns som att glida

nerför ett rivjärn

på den grova sidan.

Jag mår illa och klamrar mig fast

i ryggstödet av soffan.

Det känns som att segla

på ett hav av spikar

och ett muller ovanför.

Det dånar, tjuter

är aldrig stilla

tankarna i mitt glob.

Jag är som ett ägg

snäppet överkokt och grå

så jag lägger mig tillbaka igen

på soffan som lyser i nyanser av tjutande blå.

Tystnad om jag får be

Maestro skall trolla nu

bort med måendet det dåliga

snart

snart

riktigt snart

så börjar föreställningen.

Jag lovar att stiga upp,

då det onda gömt sig i sitt vrå.

Återfödelse

Jag önskar jag kunde lägga mig

i ett hål i marken.

Slå rot långt bland sten och mull

stanna i tystnaden

Jordskalv som ekar likt rockkonserten på 80-talet.

Gödsel som är bättre än ett kallt glas mjölk på morgonen.

Ett hem för natten.

Jag önskar jag fann dig

där bland maskar och kryp

jag skulle växa för att komma dig närmare.

Vi kunde värma varann

för under ytan är det kallt.

Jag önskar att vi en dag skulle grävas fram

studeras och granskas

dissekeras och slukas

för att efter en lång färd 

åter bli ett med naturen,

för att kunna återfödas,

så jag kunde vara med dig 

i all jordslig evighet.

Fågelskrämman

Fågelskrämman

Fönstret var alltid stängt på andra sidan gatan.

Människor utanför passerade och lade aldrig märke till

fågelskrämman vid postlådan.

Brevbäraren skulle gå i pension nästa maj

Grannfruns småkusin hade skiljt sig från sin make.

På andra sidan gatan hände det alltid något makabert.

Ibland kände sig fågelskrämman bortglömd.

Med sina små stråfingrar höll hon hårt om sin postlåda.

Hon fick aldrig något i sin låda förutom de sedvanliga reklambladen,

men det var ändå något,

bättre än ingenting.

Vinter blev till vår

och den sista snön smälte bort från fågelskrämmans filthatt.

Människor utanför passerade och lade inte märke till

att fågelskrämman låg nu stilla på marken.

Brevbäraren lyfte upp fågelskrämman,

satte ett brev i postlådan,

och trallade glatt vidare.

Det var maj.

I en mjukare värld.

Jag är rosig om kinderna

vinterkölden kom i förrgår.

Gatorna är oplogade

men det gör ingenting

för jag vandrar barfota ändå.

Känseln tappade jag för längesen,

tio kvarter bakåt.

Det gör ingenting,

för jag vägrar titta tillbaka.

Värmen finns att hittas

framåt.

Vinden sjunger för mig

och snöflingorna smakar fortfarande lika 

som då man var liten

Jag är en bit av sommar och glädje

som trallar mig i livet framåt.

Kapitel två.

Där i stolen satt hon

den moderna Rapunzel med sitt svallande hår

Längtan och drömmar

självförverkligande av sitt slag

ja

där satt hon

och släppte ut sitt långa hår

Metallen smekte varje strå

likt en älskares ömma ord

i solens sken

värmen väcktes inombords

och håret föll

den ena strån efter den andra

Hon väntar på en grande finale

och blir inte besviken

Igår Rapunzel

idag en helt ny människa

Med sitt nya jag

reflekterandes i spegeln

stiger hon upp ur stolen

Betalar

och går ut

tiotusen ångestar lättare

Detta är hennes kapitel två.

Nordan vind

En liten dikt jag skrev igår kväll.

Nordan vind

För jag är det närmaste himlen du kommer att nå

det närmaste kärlek du kommer att få

Likt nordan vinden bär jag dig med,

till det okända landet du längtar så åt.

Trots den kyliga fasaden,

smeker jag dig ömt,

för du är det närmaste helvetes eld jag kommer,

så nära som jag drömt.

Vagga mig stilla,

viska mig tyst,

en dikt om kärlekens kraft att hela

denna brustna människas sargade själ 
i mörkrets dystra nyanser.

Håll om mig hårt då havet stormar

då dimman tätnar åt.

Jag lovar dig att aldrig lämna,

aldrig vackla i stormen som piskar.

Jag ger dig allt

lite till

mera ändå

tills du blåser liv i nordan vind

som tar dig hem ändå.

Drive in

Drive in

Vi satt där

i den vinterkalla bilen

stjärnorna tittade fram

billyktorna bländade oss med sin glans.

Det var som hollywood

för för den fattige,

walk of fame

för den som inte visste bättre.

Glasen immade åter

av all skratt.

Jag ritade ett hjärta,

för världen bör ses

genom ett hjärta av glas

- en mur mellan dig och mig,

så att elden inte bränner mig levande.

Doften av avgas stillar mitt sinne.

Mitt i all denna tumult

hör jag skratten eka runtomkring

och jag dras tillbaka till verkligheten

från en avlägsen, sorgsen plats

nostalgi

för under dina kläder

finns värme, kärlek

och en historia

som all kyla i världen

inte kan komma åt.

Det är i den vinterkalla bilen

som den riktiga resan börjar

vartsomhelst

närsomhelst

hursomhelst.

Vi kör mot friheten

ingenting är omöjligt

för de

som tittar på världen

genom hjärtan av glas.